Wrangels Gränd heter den lilla gatan strax söder om Örebro där jag växte upp. Det fanns många barn i min och min lillasyster Maries ålder i villaområdet Nasta Gärdet.
Jag blev accepterad från första stund av mina kompisar och jag blev aldrig mobbad eller dåligt behandlad på grund av min funktionsnedsättning. Något jag tror berodde på mina föräldrars fina sätt att bemöta de andra barnen i området vid första mötet och under hela min uppväxt.
Men jag vill understryka att en lika stor del av förklaringen till att jag fick uppleva en sådan acceptans och genuin vänskap ligger just i dessa barns många goda egenskaper.
Deras nyfikenhet öppnade dörren till vår vänskap och jag fick uppleva värme och gemenskap under de år vi tillbringade tillsammans.
På bilden sitter jag bredvid Torbjörn och vi befinner oss just då på altanen utanför hans hus. Sittande ser ni även Tomas och Mikael samt stående Karin och syrran Marie.
Varför väljer jag att dela detta?
Jo, för att den här bilden är ett av många exempel från min barndom när jag fick vara just ett barn. Hemma hos min familj i en trygg omgivning med snälla, inkluderande och kloka kompisar.
Ni finns för alltid kvar i mitt hjärta.
Comments