I min självbiografi "Armlös, benlös men inte hopplös" berättar jag om hur det var när vi fick vårt första barn. Det blev ett kapitel med rubriken "Välkommen Sara".
Ett litet utdrag från kapitlet får du här:
"En dag i februari 1994 sade Christina: Jag är gravid! Vi ska ha barn!
Tanken på att bli pappa var svindlande. Om allt det jag gjort tidigare i livet hade varit stort och omvälvande på många sätt, var nog det här ännu större.
Den 18 oktober kl. 21.53 1994 föddes vår lilla flicka. Det var ett fantastiskt ögonblick och jag fylldes av en intensiv känsla av glädje och tacksamhet. Allt hade gått väl och både mor och dotter mådde bra. Vi räknade fingrar och tår som jag tror de flesta nyblivna föräldrar gör, men innan dess räknade vi även armar och ben och det är kanske inte lika vanligt.
På natten fick jag sova kvar på Sahlgrenska. Något stort och magiskt hade precis inträffat i vårt liv. Förut var vi två, och nu var vi tre. Det magiska låg där mellan oss i sängen och sov och hade ingen aning om hur magisk hon var. Men jag förstod att hon var det. För hon hade bara genom sin närvaro redan förändrat mitt liv till något ännu finare.
Jag pussade för första gången på hennes kind och viskade: ”Välkommen Sara.”
Boken finns nu även som ljudbok.
Comentários